malinsofie

Nu är det dags. Det finns liksom ingen återvändo.
Doktor. Måste. Uppsökas.
Egentligen borde jag inte bli sedd i dagsljus. Inte överhuvudtaget för att
vara ärlig, men någonting måste göras åt det här. Jag lider.
Igår åt jag och Matt på McDonalds men jag kunde knappt öppna munnen
för att trycka in hamburgaren för då sprack kinden.
Ibland inbillar jag mig att det blivit bättre. Jag tänker "Men börjar inte min normala
hudfärg komma tillbaka där i mitten?" Men det är antagligen bara önsketänkande.
Jag menar, jag har ju gått från en fläck till fem, så någonting är ju helt uppenbart fel.

Igår vände sig en kille som gick framför mig om och tittade på mig säkert 4 gånger.
Jag är ett freak. Det känns inte jätteroligt.

En gång var jag ganska snygg. Kom ihåg det.