But i miss you when you're gone
I lördags hade vi ytterligare en photosession. Den här gången med
Dorota's nysydda kläder. Vi var alla lite trötta och bakis plus att det hade
blivit mörkt ute så ljuset blev inte bra. Men ett par hyfsade bilder fick vi till
och idag har min snälla kusin omredigerat ett par av dom.
Den här tycker jag är snygg! Mer bilder kommer.
För övrigt så mår jag inte så bra. Någo har hänt med mitt ansikte,
jag har 3 stora illröda fläckar där huden spricker och det ser ut som öppna
sår. Jag försökte hitta till vårdcentralen idag, men det slutade bara med att
jag gick vilse och nästan började gråta för folk tittade konstigt på mitt ansikte.
Jag vill bara gömma mig under täcket så ingen kan se mig.
Igår natt kunde jag inte ens ligga med den sidan av ansiktet på kudden för
det sved så fruktansvärt. Inte bra.
Well, baby they're tumbling down
Hej hej hallå!
Förlåt för fruktansvärt kass uppdatering på sistone.
Men förra veckan var Ronja här på besök så då ville jag inte spilla tid
på att blogga. Vi hade underbart roligt.
Annars så händer det inte så hemskt mycket. Jag har jobbat ett par shift,
får äntligen jobba lite i restaurangen där jag trivs superbra!
Nästa vecka ska jag troligtvis också housekeeping tränas så att jag kan
jobba där också. Jag tycker det är bra att få erfarenhet från flera avdelningar,
så blir det lättare att söka jobb sen.
I söndags var jag på en photosession igen där bilden ovan togs & många andra.
Det var mest för Jago's skull då det var ett movement-projekt hon hade i skolan.
Men det var roligt, jag visar fler bilder sen!
Imorgon ska jag upp klockan 5 för att jobba och imorgon kväll blir det Matt's
housewarming-partaj + att vi efter det ska iväg till Bongo Club på någon
slags spelning. Kul kul.
You're the one thing that i'm missing here
Åh, jag vill ha en ny photosession med Jagoda!
Dessa är från oktober 2008.
This is a message from your heart
Ser ni vad jag piffat upp bloggen, alldeles själv! Jag känner mig mycket stolt även om det är en väldigt enkel design.
Det är det jag har sysslat med en helt vanlig, ensam lördagskväll.
Något lugnare än igår, då jag nämligen tvingades bryta upp mitt eget lås för att komma ut från lägenheten. Japp, det är sant.
Matt lämnade mig vid fyratiden,
jag låste dörren som vanligt.
När jag sedan skulle gå till affären så kunde jag helt plötsligt inte få upp dörren. Paniken steg och jag ringde till Matt som försökte lugna mig och säga åt mig att bryta upp låset. Men vi hade lite svårt att förstå varann så det slutade med att jag grät, skrek och sa "I can't do it, I give up now, seriosly!", varpå han sa att han skulle vara där om en timme.
Men efter en panikslagen kvart grabbade jag tag i kniven igen och med min björnstyrka så bände jag upp låset.
Så jag satte mig i soffan med tårarna flödandes och ringde tillbaka till min trogne pojkvän som fick åka hem igen.
Nu vill jag aldrig mer se eller röra det där låset igen.
För övrigt så ska jag jobba på måndag. Woho, äntligen ett shift!
Nu ska jag sova, tack och adjö.
